Fräscha rätter och friska viner. När kvällen är ung, solen som fortfarande värmer mot husväggen och stämningen som sakteliga höjs.
De mörkare rosévinerna trivs däremot när det är lite mer stuns i maten. Ugnsbakad lax med sparris och hollandaisesås, råbiff toppad med löjrom, grillad tonfisk eller helstekt kyckling med provensalska örter. Listan kan göras lång, men jag tror du förstår vilket håll vi är på väg åt.
Och på restaurangen? Där borde rosé få lite mer space. Inte bara som ett alternativ på glas – utan som ett medvetet val med en given plats på vinlistan. Ett vin som broar mellan de vita och de röda. Som klarar av att följa med tvärs igenom en hel middag utan att trampa någon i tårna. Det krävs lite effort här att sälja in och prata om vinerna, men tänk så mycket roligare det kan bli med en bred rosélista att jobba med.
Sen handlar det också om att faktiskt ta in viner med lite mer att säga till om. Det finns en hel värld av spännande rosé bortom det man brukar hitta under poolpartybilder på sociala medier. Tavel från södra Rhône med sin bastanta struktur och kryddighet. Bandol gjort på Mourvèdre, högklassigt och tätare med kapacitet att faktiskt åldras några år. Clairet från Bordeaux i sitt klassiska, stiliga utförande. Cerasuolo d'Abruzzo från Italien – gjord på Montepulciano och mer av ett lättare rött vin, men i vilket fall löjligt gott till helt valfri pizza.
Och det börjar med att sluta behandla rosé som en parentes. Inte som det man tar till när man inte kan bestämma sig. Inte som sommarsäsongens snabbval. Utan som en vinstil med lika stor bredd, komplexitet och potential som alla andra.
Kanske är det där roséns verkliga storhet ligger. Inte i färgen, inte i trenderna och inte ens i smaken. Utan i dess förmåga att få oss att sakta ner lite. Att luta oss tillbaka. Att njuta av solen medan den fortfarande värmer.
För sommaren är trots allt kort.
Men ett riktigt bra glas rosé får den att kännas lite längre.
